”De senaste åren har svensk formgivning och design blivit en viktig exportvara, och över världen sprids bilden av svenskarna som ett folk med enhetlig smak, ett folk bestående av vackra och blonda människor som älskar ljust trä och stilfullt enkelt glas. Men vem är det egentligen som har bestämt den svenska smaken? Varför anses en banangunga av nät vara sämre design än en stramt formgiven stol i formpressat trä?

Svensk smak tar upp något som sällan diskuteras: att formgivning handlar om makt, om vem som sätter upp reglerna för Den Goda Smaken. Boken visar också att smak är en fråga om hur man ser på män och kvinnor. Fortfarande står män för det som har status, medan kvinnors formgivning ofta reduceras till dekorativt pyntande.

Svensk smak vill visa att det finns en annan smak, andra smaker. Det finns ett annat Sverige.”

Så löd baksidestexten på 2002 års pocketutgåva av Svensk smak, boken som gjorde upp med smakhegemoni och förlegade könsroller i designvärlden. Boken sålde slut i flera upplagor och har sedan dess inte funnits i tryck. Nu har tio år gått och det är dags att släppa den igen. I den här omarbetade utgåvan diskuterar bokens författare – formgivaren och professorn Zandra Ahl och journalisten Emma Olsson – vad som hänt under de här tio åren. Vad har ändrats sig, och vad är samma, samma, samma?

Ur förordet till den nya upplagan:

”De tendenser som vi intresserade oss för och skrev om i den här boken visade sig stämma och stämmer fortfarande; Lifestyle maskerat som designbevakning, smakfostran av befolkningen i allt från reklam till konstutställningar, formgivaren är ett manligt geni, genusproblematiken som fortfarande visar sig på området. Allt stämde. Att läsa boken idag är att läsa samtidshistoria. Många saker är annorlunda. Många saker är precis de samma.

Den stora skillnaden är att forminstitutionerna blivit svagare. Under 1990-talet existerade form och design som en politisk fråga, som handlade om Nation Branding (det som från början var hela Folkhemsidén). Den socialdemokratiska regeringen ville kopiera sin brittiska kollegas resa mot ”Cool Britannia”. Och formmänniskor var starka kulturella makthavare.

Idag är den traditionella designindustrin nedlagd. Sverige som nation konkurrerar inte längre med svalt formgivna prylar. Muséer, tidningar och skolor bryr sig inte längre om design. I stället finns hemnet, Ernst, Bukowski Market och tidningen Lantliv. Och ett enormt folkligt intresse för hemmafixandet (vilket också beskrivs i Svensk smak). Används smak fortfarande som en klassmarkör? Ja, mer än någonsin. Men precis som att klass blivit mindre statiskt har den korrekta smaken fått fler, men lika stränga, inriktningar.”